Yttrande
Datum: 2024-05-24
Landsbygds- och infrastrukturdepartementet
Sammanfattning
Nedre Norra Fågelhundsklubben är en lokalklubb för brittiska stående fågelhundar, vårt verksamhetsområde är Jämtlands, Västernorrlands och Gävleborgs län. Vi har 430 medlemmar för vilka vi bland annat arrangerar ett antal jaktprov på fjäll och i skog. Provens syfte är att verka för en god utveckling av våra uppfödares viktiga avelsarbete. Vi ska även verka för en fortsatt god tillgång till jakt och hundträningsmöjligheter för våra medlemmar på statliga marker.
Vi motsätter oss förslaget att ge Sveriges samebyar upplåtelserätt avseende jakt och fiske på renbetesland. Vi har många års erfarenhet av fjälljakt, många av våra medlemmar var verksamma även innan nuvarande upplåtelseform, och det är vår uppfattning att detta förslag inte kommer att leda till något bra. Utredningen har inte tagit hänsyn till övriga intressen i tillräcklig omfattning, och man har valt att inte ta del av den senaste undersökningen vad gäller när olika folkslag etablerade sig i aktuella områden och slutligen är det uppenbart att de sakkunniga i utredningen har haft ett stort inflytande på betänkandet. Detta i sin tur innebär att hela utredningen fått en olycklig slagsida som enbart gynnar en part. Utredningen syftar därmed enligt vår mening till att förstärka skillnader mellan svenska medborgare istället för att skapa en modern lagstiftning baserad på demokratiska värderingar. Vi noterar även att utredningen har kommit till slutsatsen att förslaget kommer att lägga ett de facto monopol på tillträdet till vår gemensamma fjällvärld i händerna på ett mycket litet antal renägare i Sverige. Att följa delbetänkandets förslag riskerar att öka splittringen i lokalsamhället och skapa ökade spänningar mellan olika grupper. Det är självklart att INGEN ska behöva känna sig som en inkräktare eller känna sig exkluderad från sin hembygd. Något som redan idag är ett faktum och ett problem på vissa orter och som med det här förslaget blir ännu större.
Att basera utredningen helt på utfallet av Girjasdomen är enligt vår uppfattning en alltför enkel väg att gå, domen vilade på det underlag som parterna valde att presentera i rätten och det var, enligt många, inte fullständigt från statens sida. Idag finns ytterligare en sameby som stämt staten med samma argument som Girjas sameby, nämligen Talma sameby. Vi kan notera att staten i det fallet har intagit en striktare position jämfört med Girjas. Vårt huvudsakliga förslag är att utredningen läggs ner eller i vart fall att man avvaktar utfallet av Talma-målet för att få ett bredare underlag för ett fortsatt utredningsarbete.
De facto står vi nu här, idag 2024, och ska besluta om framtiden. En framtid där vi, tillsammans, ska leva i det svenska samhället med rättigheter och skyldigheter gentemot varandra och mot samhället. Ur vårt perspektiv borde inriktningen i detta sammanhang istället bli politisk och med fokus på framtiden, direktiven bör därför anpassas i enlighet med detta. Risken är annars alltför stor att man låser fast sig enbart i juridiska utfall.
En statlig förvaltning av en gemensam svensk resurs som är värdefull för alla oss svenskar, oavsett om vi har samiska eller andra rötter. Vi borde samsas genom en opartisk förvaltning med god dialog, transparens och strävan till samverkan som ledord in i morgondagen.
De förändringar i rennäringslagen som krävs som ett resultat av Girjasdomen instämmer vi i.
1 Författningsförslag
Vi instämmer i förändringen vad gäller §31, Lag om ändring i rennäringslagen (1971:437), men motsätter oss övriga förslag då dessa förändringar inte bedöms som akuta utan kan avvaktas till utredningens slutbetänkande.
15 Överväganden och förslag
Vad gäller Jämtland har vi följande synpunkter, avseende Norr- och Västerbotten har vi inga specifika synpunkter. Vi motsätter oss förslaget att ge samtliga samebyar samma rättigheter. Detta då samebyarna i Jämtland, Härjedalen och Dalarna, enligt utredningen, inte kan uppvisa samma urminneshävd som låg till grund för Girjasdomen. Det kan innebära att andra grupper som har lika stor, eller till och med större, rätt till jakt och fiske på renbetesfjäll riskerar att förlora den. Vi motsätter oss utredningens slutsats att det är bättre att ha ett enhetligt system, helt enkelt för att det inte skulle bli något enhetligt system. Det är fullt rimligt att anta att samebyarna skapar egna system vilket kan innebära att det kan bli upp till 43 olika utformningar.
Skattefjällsmålet visar även att renskötseln i norra Jämtland inte har mer rätt att upplåta jakt och fiske än staten i aktuella geografier (Voernese, Raedtievaerie, Ohredahke, Jijnjevaerie och Jovnevaerie samebyar). Dessa har efter Skattefjällsmålet inte möjlighet att själva väcka talan mot staten men kan nu fångas av den övergripande översynen som kommittén utför och därefter få rätten till upplåtelse som HD nekat 1981.
Med tanke på att svensken, oavsett var man stammar från, har levt sida vid sida med den samiska befolkningen i Jämtland så långt tillbaka som åtminstone järnålder/vikingatid borde det rimligen gå att fortsätta göra så. Arkeologiska fynd styrker att både samer och icke samer funnits i det som idag kallas Jämtlands län under åtminstone 1000 år.
Att då ”ge” rätten och rådigheten att bestämma över och upplåta jakt och fiske till den ena parten kommer det i detta område (Jämtlands län och Norra Dalarna) verkligen resultera i att ta bort rätten från en annan part, kanske med lika stark hävd.
I Jämtlands län och i norra Dalarna gäller ett visst intrångsskydd som avser renskötseln samt även jakt och fiske kopplat till överlevnad och inkomster inom ramen för renskötseln. Det verkar dock inte finnas något skrivet om rätt att upplåta jakt och fiske. Fisket har i delar varit föremål för upplåtelse genom renskötseln men gällande jakten är det mer otydligt. Innebär intrångsskyddet även rätten att upplåta jakt och fiske liknande urminnes hävd?
Konsekvensanalys
Vi saknar en tydlig konsekvensanalys av en inriktning som skulle ge samebyarna full rådighet att upplåta jakt och fiske på renbetesfjället.
– Vad händer i lokalsamhället och inom nationen samt på individnivå om vi exkluderar boende i fjällens närområde? Många som bor här har även de sin historia och sina släktband här samt en stark anknytning till marken och fjällen.
Vi menar också att utredningens förslag riskerar leda till utflyttning, och att det blir svårare med rekrytering till viktiga samhällsfunktioner i berörda områden. Vi bedömer även att det finns risk för en stor negativ påverkan på besöksnäringen som är en av de viktigaste näringarna i många fjällkommuner. Vi ser även en ökad risk för konflikter och ett synnerligen onödigt motstånd mellan svenskar med olika ursprung. Något som snarare leder till motstånd och ovilja än till nytta för någondera parten.
Samverkan – inte motverkan
Vi kan prata hur mycket vi vill om vem som var först och vem som ska ha rätt. Vi lever alla i samma samhälle men tyvärr ser vi bara mer och mer av isolationistiska tankar och manövrar i Sverige och i övriga världen.
Om beslutet i frågan om upplåtelse av jakt och fiske görs på juridisk grund kommer det att baseras på gamla beslut och gammal hävd och inte på dagens situation. Det är svårt, till och med omöjligt, att få en helt korrekt bild av historien och risken är stor att det blir nya snedsteg. En viktig fråga idag skulle trots allt vara om detta inte borde vara ett moraliskt, politiskt beslut istället. Genom ett politiskt beslut försöka att landa i en bra nyanserad och opartisk inriktning. – Samverkan istället för motverkan.
– En samverkan där Staten är upplåtare och där tydlig hänsyn tas till renskötselns behov i tid och rum men med allas intressen i uppdraget.
Denna fråga, liksom många andra, kanske skulle må bäst idag, imorgon och i övermorgon av att vi tar ett steg tillbaka och funderar på hur vi, tillsammans, kan forma framtiden. Det politiska beslutet måste vara så väl genomarbetat och brett förankrat att det kan överleva många generationer framåt.
Bilaga 3
Som tidigare nämnts motsätter vi oss utredningens förslag om att överföra upplåtelserätten till samebyarna, vi vill trots detta lämna kommentarer kring bilaga 3 för det fall att detta skulle vara det slutgiltiga förslaget.
Givet att regeringen väljer att gå vidare med förslaget enligt bilaga 3 är vår uppfattning att förslagen i många stycken är väl underbyggda men att risken för att samebyarna får en monopolistisk ställning där de kan göra som de önskar är väldigt stor. Fjälljakten riskerar än en gång att bli tillgänglig enbart för den rikare delen av Sveriges jägare samt kapitalstarka utländska jägare. Även om det inte ingår i utredningen ser vi stora risker för att även andra grupper än jägare och fiskare i framtiden kommer att påverkas negativt av detta. Redan idag kan vi notera en tydlig ambition från flera samebyar att minska tillgängligheten för allmänheten, där det inte alltid är rimliga inskränkningar med tanke på var renar uppehåller sig under olika tider på året. I förlängningen ser vi stor risk att allemansrätten, i värsta fall, kommer att försvinna eller starkt begränsas i fjällområdet.
En rådighet över småviltsjakt och fiske hos samebyar med krav på en hänsynsfull utövning
I betänkandet framgår att man från samebyarnas håll inte har något intresse av att utestänga folk från jakt eller fiske så länge inte renskötseln påverkas negativt. Vi har, vilket även framgår av betänkandet, noterat en kraftig försämring för jägare och fiskare i Girjas sedan HD-domen. Senarelagd jaktstart, stängt under långa perioder, minskningen enligt betänkandet uppgår till drygt 60 procent, hur rimmar det med uttalanden att man inte vill försämra för den lokala jägaren? Vi som levt med Tåssåsenmodellen kan också notera att inte heller den fungerade på ett bra sätt. Marker fanns tillgängliga för vissa men inte för andra och det var uppenbart att den lokala jägaren inte prioriterade.
Upplåtelse om det inte finns sakliga skäl mot det
Vi motsätter oss begreppen sakliga skäl samt ringa olägenhet där utredningen inte kunnat påvisa vad dessa begrepp innebär i realiteten. Skulle dessa båda begrepp bli reella som bedömningsgrunder framgent måste de tydligt definieras och beskrivas för att reducera risken för svävande förutsättningar och bedömningar. Vi motsätter oss att de enskilda samebyarna helt utan översyn kan styra möjligheten till upplåtelser. Som utredningen har konstaterat har det skett en extrem minskning av försäljning av jaktkort i Girjas sameby efter beslutet i HD, detta trots att samebyn tydligt uttalat att man inte kommer att försämra för lokalbefolkningen. Vår bedömning är att det är en uppenbar risk att utvecklingen kommer att vara likartad i majoriteten av berörda samebyar. Följer samtliga samebyar samma spår som Girjas kommer ingen svensk medborgare boendes i annat län än de aktuella att få jaga eller fiska i de svenska fjällen, trots att de äger dem tillsammans med alla övriga svenska medborgare.
Älgjakten anses vara en viktig inkomstkälla för samebyarna. Hur kan den vara det då samebyar inte får bedriva annan ekonomisk verksamhet än renskötsel som det är idag. Är det istället enskilda renskötare som har viktiga inkomster från älgjakten? Enligt rennäringslagen §25 får medlem i sameby i Jämtland fiska till husbehov samt jaga rovdjur, det senare förutsätter att man erhållit tillstånd för den jakten. Om man inte får jaga annat än rovdjur, hur kan man då erhålla rätten att upplåta jakt till annan?
Villkor för upplåtelse
Vi motsätter oss att ge samebyarna beslutanderätt om villkoren, vi riskerar att hamna i en situation liknande den före 1993 då jakten på fjället endast var tillgänglig för jägare med god ekonomi. Idag finns det ett upplåtelsesystem som hanteras olika av de olika Länsstyrelserna, det vill säga inget samordnat system. Med det nya förslaget riskerar det att bli än större olikheter då varje sameby kan sätta sina villkor och de dessutom kan upplåta jakten under hela eller delar av jaktsäsongen, till andra föreningar.
Avlysning under älgjakt av säkerhetsskäl. Regleras i Jaktlag (1987:259) §27 Jakten skall bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande och så att människor och egendom inte utsätts för fara. Eftersom ansvaret ligger på jägaren att uppfylla det här så är det orimligt att stänga av stora områden med hänvisning till säkerheten. Samma lagstiftning gäller oavsett var du jagar eller vem du är och gäller då även vid älgjakt inom samebyarna. Även om småviltsjakten skulle stängas av har allmänheten tillgänglighet med stöd av allemansrätten och det går inte att komma runt.
Vi instämmer i förslaget att kräva jaktguide för utländska jägare i syfte att få en mer etisk syn på jaktens genomförande.
Vi instämmer i förslaget att upplåtelse av hundprov kvarstår hos staten men ställer oss frågande hur detta ska ske utan att även aktuella samebyar blir involverade i upplåtelsen. Idag har Länsstyrelsen i Jämtland i stor utsträckning outsourcat denna hantering till samebyarna med vilka provarrangören har direktkontakt för att komma överens om marknyttjande. Sker det försämringar här riskerar den bärande delen av vår verksamhet att läggas ned och med det även den avelsutvärdering som proven är.
Vi föreslår att staten fortsatt har förvaltningsuppdraget av svensk mark, idag hanterad av länsstyrelserna. Dessa och staten måste ta ansvaret för att sköta förvaltningen så att ingen grupp missgynnas. Samma regelverk ska gälla i samtliga län, detta inkluderar självklart även avgiften för jakt och hundträning.
Differentierade villkor
“En sameby bör kunna besluta om lägre priser för personer med lokal anknytning”. Här bör skrivningen ändras till SKA. Detta som en kompensation för de som lever sida vid sida med rennäringen. Lokalbefolkningen påverkas i perioder av rennäringen oavsett om de äger mark eller inte. Renar befinner sig längs vägar, i skidspår och på andra ställen där de ibland förstör eller begränsar lokalbefolkningens möjlighet att förflytta sig eller att nyttja marker och friluftsanläggningar. Här pratas det aldrig om störning av rennäringen trots att renar uppehåller sig där det är mycket aktivitet.
Avgifter för upplåtelse
Oskäliga priser får inte tas ut. Här behöver “oskälig” definieras. Är det oskäligt att behöva betala flera hundra kronor för ett dagkort? Lokalboende nyttjar möjligheten till jakt och träning i stor utsträckning och kostnaderna riskerar att bli orimligt stora jämfört med dagens system och priser.
Tillsyn
Vi instämmer i förslaget att skapa en nämnd med uppgift att idka tillsyn på kommande upplåtelser. Vi instämmer även i förslaget på hur nämnden ska bemannas. Däremot motsätter vi oss förslaget att nämnden ska vara beslutsmässig när två ledamöter utöver ordförande/vice ordförande är närvarande. Det bör tydlig framgå att minst en ledamot från den samiska sidan och en ledamot från jägare- och fiskesidan ska vara närvarande. Ett orosmoment kring den föreslagna upplåtelseformen och med en renmarksnämnd är att det blir ett administrativt trögt system. Överklaganden kan dra ut på tiden, kommer då samebyns beslut att gälla till dess dom kommit? Hela jaktsäsonger riskerar då att frysa inne i väntan på dom. Det går att förbättra dagens upplåtelser via Länsstyrelserna genom bättre samråd med samebyar, jägare och fiskare. Med en öppen dialog kan vi minska motsättningar och istället få en ökad förståelse för varandra.
Möjlighet för lokala jägare och fiskare att påkalla samråd
Vi instämmer helt med detta förslag då samråd, enligt vår uppfattning, är den enda vägen framåt.
Framtiden för våra gemensamt ägda fjällområden
Avslutningsvis vill vi att alla människor ska ha tillgång till de svenska fjällen, en mycket eftertraktad resurs, inte bara för svenska medborgare.
Genom samsyn och öppenhet måste det gå att hitta en lösning där ingen part blir missgynnad. Det är en självklarhet att Sverige ska stötta ett gynnande av den samiska kulturen, det gäller inte enbart rennäringen utan även andra kulturyttranden. Rennäringen måste ges acceptabla förutsättningar för fortsatt drift men den är extremt utsatt för klimatförändringar som kanske kommer att göra det omöjligt att upprätthålla den historiska hanteringen.
Det som den samiska befolkningen har utsatts för kan aldrig förlåtas, men vi kan inte nu, 2024, betala tillbaka för gamla oförrätter genom att skapa ytterligare motsättningar. Då finns det många andra grupper i samhället som skulle kunna kräva detsamma. Det är dags att tänka framåt, på vad som är bäst för HELA samhället i framtiden. Att lagändra så att motsättningarna ökar, vilket blir ett givet resultat om samebyarna får upplåtelserätten till jakt och fiske, är motverkan och inte samsyn. Näthat mot samer är självklart inte heller något som ska accepteras men samtidigt måste man ha modet att undersöka hur jägare i allmänhet behandlas i sociala medier. Återigen krävs en öppenhet från alla parter för att komma vidare och skapa ett tonläge med respekt för andra och som är hållbart över tid.
Att små lokala delar av den svenska fjällkedjan kan bedömas som överutnyttjad under perioder med högsäsong är ställt utom allt tvivel och här har Länsstyrelsen ett stort ansvar för att hantera detta på bästa sätt. Det kan dock inte vara en lösning att utestänga allmänheten om inte man kan påvisa mycket stora störningar på den lokala miljön.
Detta yttrande har beslutats av styrelsen för Nedre Norra Fågelhundsklubben
2024-05-24
Jone Johnsson
Ordförande Nedre Norra Fågelhundsklubben (NNFK)